Kristinehamnsvattnets väg
Det börjar som regn över Bergsjöns tillrinningsområde. Av den nederbörd som når marken kommer en del att återgå till atmosfären genom avdunstning från vegetationen och det översta markskiktet. Resten kommer att infiltrera i marken och sedan antingen sugas upp av växternas rötter eller tränga ned till grundvattnet. Grundvattnet strömmar sedan mot lägre nivåer i landskapet där det kommer upp till ytan och bildar sjöar och vattendrag. Sjöar och vattendrag är inget annat än det närmast intilliggande områdets synliga grundvattennivå. Endast en liten del av nederbördsvattnet rinner av på markytan och når vattendragen direkt. En annan del av regnet hamnar direkt i sjöarna men å andra sidan avdunstar stora mängder från sjöarna under sommaren så det går jämt upp. I stort sett allt vatten i sjöar och vattendrag har tidigare varit grundvatten. I egna brunnar tar man upp grundvattnet direkt men det finns knappast en grundvattentäkt i världen som orkar försörja en hel stad. Vi Kristinehamnare får som bekant vårt vatten från Bergsjön. Vatten pumpas upp ur sjön till bassänger i Sandköping strax söder om Sjöändan. Sjövattnet får sedan sjunka igenom de mäktiga sandlagren som inlandsisen en gång avsatt och när det passerat sand och grus pumpas det upp igen för leverans till staden. Vi skapar alltså eget grundvatten på detta sätt, renat och klart för distribution. Gordon och det glada gänget på vattenverket levererar dagligen ca 7500 m3 härligt dricksvatten till Kristinehamn, Ölme och Björneborg; till dig, du som sitter med senaste numret av Kristinehamns-posten i din hand. Titta på vattenkranen och betänk att vattnet färdats ca en mil innan det kommer ut ur den kromade böjda rörstumpen över slasken. Om du har kommunalt vatten betalar du 14,91 kronor/m3. Vad använder du då vattnet till? Du dricker det, lagar mat med det, duschar i det och tyvärr använder du även vattnet som transportmedel. Du är på intet sätt unik. Människorna i I-länderna är vana vid att kunna spola bort icke önskvärd substans och gulaktiga vätskor med sina vattentoaletter. Inte nog med det, vissa människor tror också att bara en sak är nog liten så kan den spolas ned i toaletten. I reningsverket tar bakterier hand om kiss och bajs men bomullstoppar, löständer och nappar tar personalen hand om. Kemikalier kan vara direkt förödande för bakteriefaunan och kan helt eller delvis slå ut reningen. Jag föreställer mig att bakterierna och gänget på reningverket inte är riktigt lika muntra som Gordons grabbar. De ser nog hellre att den som spolat själv får rensa bomullstoppar och läppstift ur sina egna rör.
Vad kostar det då att spola en gång? En ny toalett använder ca 4 liter vid varje spolningstillfälle. Det blir ungefär 6 öre per spolning. Ett paket med 200 bomullstoppar kostar 9,90 kronor, alltså 4,95 öre för en top. Det kostar alltså mer att bli av med en top än vad det kostar att inhandla den om man spolar ned en i taget. Att spola bort ett paket tops kostar således 12 kronor. En toalett av äldre modell kan i värsta fall använda upp till 10 liter per spolning och då blir kostnaden 29,80 kronor.
Vi Kristinehamnare får i oss näringsämnen när vi äter. Dessa näringsämnen har växter tagit upp ur marken och gjort tillgängliga för oss. På ett år kissar man ut nästan exakt lika mycket näringsämnen som det går åt till att odla vår föda under samma tid. Dessa näringsämnen borde ju ut på åkrarna igen och inte hamna i Varnumsviken. Den ”icke önskvärda substansen” blir efter en tids kompostering ett utmärkt jordförbättringsmedel.
Spola inte ned snytpapper, köp komposterbara tops och skicka den icke önskvärda substansen och de gulaktiga vätskorna till Ölme så bygger vi ett dagis åt de Cascoanställdas barn i reningsverket!