Jag, en stenåldersmänniska

Jag avskyr tvestjärtar och nu har det varit alldeles för många kontakter med dem den senaste tiden. För övrigt känner jag mig obekväm ihop med spindlar och större skalbaggar, särskilt om vi befinner oss inom samma begränsade område. Råttor och ormar bekommer mig inte alls men jag vet andra som reagerar hysteriskt så fort det prasslar i högt gräs. Märk väl att alla ovanstående ”faror” tillhör djurriket. Sedan finns det de som vantrivs i trånga utrymmen, andra skyr stora öppna ytor och detta kan också direkt härledas till naturen. Att vara ensam på en stor slätt utan skydd känns inte bra, inte heller att hamna trångt i någon grotta med begränsad tillgång på syre och förnödenheter.

Dessa fobier var en gång berättigade och sitter kvar i våra gener. En gång var det fördelaktigt att inte sticka fingret till en väsande orm d v s, var man rädd för ormar hade man större chans att överleva, fortplanta sig och föra generna vidare. ”The survival of the fittest”, namngav Charles Darwin en gång denna företeelse, eller på svenska (fritt översatt) ”den individ som är bäst anpassad till rådande yttre omständigheter har störst chans att överleva, reproducera sig och få avkomma och därigenom sprida sina gener vidare”.

Idag utsätts vi ständigt för faror som inte bekommer oss det minsta. Vem har t ex trafikfobi, bensinångefobi, tobaksfobi eller alkoholfobi? Sådana fobier borde vi ha idag.

Vi upplysta Kristinehamnare vet att det i Sverige endast är huggormen som är giftig, att det finns ett fåtal spindlar och insekter som kan ge smärtsamma bett eller stick och att det inte är särskilt farligt att gå över Södra torget. Urmänniskan i oss reagerar annorlunda. Vi är fortfarande stenåldersmänniskor i den mening att vårt beteende på många sätt liknar den tidens människors beteende. Jag är en stenåldersmänniska, personalen på Kvantum, folket på Casco och t o m självaste Tommy Ternemar.

Vår framtid är hotad och hotet kommer från oss själva. Växthusgaser, utrotning av växter och djur, avgaser, fossila bränslen, kärnkraft, AIDS, kadmium, kriminalitet, sopberg, att detta kommer att ha stor betydelse för vår framtid vet vi men orkar inte alltid engagera oss i det.

Många med mig är förstås oroade över framtiden men trots allt är det ofta futtigare saker man ängslas över. T ex vad folk skulle säga om man cyklade till Picassoskulpturen iförd cykelhjälm eller om man skulle våga sig på att beträda Kungsgatan i gummistövlar.

Sätt 13 ton borttappad formalin i relation till hur det ska gå i fotbollen mellan Alkvettern och Väse. Fotboll är viktigt för många men den är inte en förutsättning för liv. Tysken Bertolt Brecht skrev: 

”De sågade av grenen de satt på och skrek till varandra om erfarenheter hur de kunde såga snabbare. 

Med dunder och brak åkte de ner i djupet , och de som tittade på från andra grenar skakade bara på sina huvuden och sågade vidare.” 

Använd cykelhjälm!