Förbryllande flygfän

I mitt studentrum på nitton kvadrat bor jag inte ensam. Nitton kvadrat är inte mycket att dela men ofrivilligt har jag fått rumskamrater. På dagen gör de inget väsen av sig men så fort det mörknar kommer de fram. Små flugor söker sig till ljuskällorna i mitt rum. Det är svårt att avgöra var de kommer ifrån men plötsligt dyker de upp. Jag vet heller inte hur många de är men jag ser aldrig mer än två i taget. De bor tydligen också här, i ett studentrum i Göteborg. Den första tiden slog jag ihjäl några stycken innan jag insåg att det egentligen inte var nödvändigt. Det gjorde liksom ingen skillnad, nästa kväll var det två stycken där igen. Flugorna är inte av den där feta bananflugetypen utan tunna oförargeliga små flarn som gärna sätter sig i min bok som jag för tillfället håller på att läsa. De har kommit att bli lite sällskap för mig. Man kan undra vad de lever av. Varje kväll är jag numera noga med att inte låta något ätbart stå framme. Jag vill ju inte ha någon massinvasion. De klarar sig tydligen i blomkrukorna där jag tror att de bor. Visserligen har jag en maskkompost bredvid toalettstolen men den är otillgänglig för flugvännerna genom en heltäckande frottéhandduk. De tycks i alla fall klara sig hemma hos mig och är det så att de trivs här må det väl vara hänt. Här finner min gästfrihet inga gränser. Mina små vänner söker ljus i mörkret.

Varför utövar ljuskällor en dragningskraft på diverse flygfän och hur många gånger har man inte förvånats över nattfjärilars envisa attacker mot en gatlampa? Det finns ett försök till förklaring av detta fenomen. Nattfjärilar är som höres aktiva om natten och när det mörknar börjar de leta föda eller en partner. Det är svårt att orientera i mörker och nattfjärilar använder därför månen som referens. Nattfjärilar har s k facettögon, där de två ögonen består av många små delögon. De startar från t ex en trädstam och vill sedan flyga rakt för att inte leta på samma område hela natten. När de startar sin nattliga tur noterar de månens läge som registreras särskilt tydligt i några få av facettögats delögon. Detta memoreras och under flykten kommer en kurs hållas så att månen alltid befinner sig i dessa ögon. Metoden fungerar så länge det  finns en måne och flykten kommer att bli spikrak men i vårt samhälle finns tusentals små månar att navigera efter. Varje gatlykta blir en måne för den förvirrade nattfjärilen. Den flyger i cirklar runt lampan tills cirkeln blir så liten att kollisionen är ett faktum. Eftersom den är inprogrammerad att ha ljuskällan i ett visst läge tar den sig inte därifrån. Denna ansamlig av nattfjärilar känner naturligtvis fladdermössen till som gärna förlägger sin nattliga jakt runt omsvärmade gatubelysningar. Fladdermössen sänder ut ett högfrekvent ljud för att på ekolodsvis lokalisera sitt byte. Detta känner i sin tur nattfjärilarna till och när de hör detta ljud slutar de att flaxa och faller handlöst till marken för att inte hamna i fladdermusens matsmältningsapparat. Tack vare detta förhållande, min gode läsare, kan du i din tur imponera på kvinnor vid lämpligt tillfälle. Låtsas att du tycker det är varmt inomhus och föreslå en vacker kvinna en promenad i den svala kvällsluften. För henne varligt till ett ställe där förvirrade nattfjärilar flyger mot en ljuskälla. Påstå att du kan få nattfjärilarna att sluta flyga mot lampan och handlöst falla till marken. Flickan blir intresserad men tror dig naturligtvis inte. Fukta då fingret och gnid det runt kanten på ditt medhavda vinglas. Har du rätt mängd vin i glaset och lyckas frambringa ett ljud som frekvensmässigt hamnar i närheten av fladdermusens sonarljud så har du gjort succé. Nattfjärilarna kommer att sluta flyga och störta handlöst till marken. Till följd av detta kommer du nu att stiga i aktning hos kvinnan och förhoppningsvis också hos hennes vänninor.  

Dylika försök utsätter jag dock inte mina rumskamrater för. De kan få dansa under min taklampa. Om de blir för många har jag en spindel bakom elementet som sköter om balansen i mitt nitton kvadrat stora ekosystem.